Justitiekanslern

Lokaler, personal och organisation

Myndigheten Justitiekanslern finns på Riddarholmen i Stockholm, i två byggnader som är sammanbyggda med varandra. Det är dels ett 1700- tals hus som kallas Överkommissariens hus, dels en 1500-talsbyggnad som kallas Birger Jarls torn och som nyligen har renoverats för Justitiekanslerns räkning.

Justitiekanslern har ca 26 anställda varav 21 jurister. Chefen har samma titel som myndighetens namn, alltså justitiekansler. Det finns fem byråchefer varav en är ställföreträdare för justitiekanslern och två leder sakenheter om vardera ca nio – tio personer.

Av juristerna är f.n. elva föredragande (de flesta hovrätts- eller kammarrättsassessorer, dvs. yngre domare), tre beredningsjurister (tingsmeriterade) och en eller två notarier. Myndigheten har även ett kansli med fem personer som leds av en kanslichef.

Ärenden och ärendehandläggning

Myndigheten hanterade 2009 totalt 8 500 ärenden. Av dessa avsåg ca 2 500 skadestånd, ca 2 000 rättshjälp, knappt 1 700 tillsyn och knappt 1 200 kameraövervakning. Därtill kom bl.a. ärenden om tryck- och yttrandefrihet, rättegångar, lagstiftningsremisser, uppdrag från regeringen och ärenden om disciplinansvar för advokater. En redogörelse för myndighetens ansvarsområden finns under rubriken Justitiekanslerns huvuduppgifter nedan.

De allra flesta ärenden hos myndigheten hanteras på så sätt att de bereds av någon av juristerna varefter beslut fattas av någon av cheferna. Handläggaren skriver normalt ett förslag till beslut (eller ibland ett yttrande eller en inlaga till en domstol) som justeras av beslutsfattaren. Även muntliga föredragningar inför ett beslut är vanliga. Däremot är det mycket ovanligt att Justitiekanslern håller förhandlingar eller sammanträden med inblandade parter, sökande eller klagande. Handläggningen hos myndigheten är alltså nästan uteslutande skriftlig.

Justitiekanslern och ställföreträdaren är beslutsfattare inom alla ärendekategorier, medan enhetscheferna fattar vissa beslut inom sina resp. områden. Enligt myndighetens instruktion har justitiekanslern endast rätt att delegera ärenden ”av enklare slag” till övriga chefer, men sådana ärenden är i praktiken ganska vanliga.

Författningar, verksamhetsplanering och årsredovisning

De lagar och förordningar som styr myndighetens verksamhet är i första hand dessa: 

    lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn 
    förordningen (1975:1345) med instruktion för justitiekanslern samt 
    förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten
 
Myndigheten upprättar varje år en Verksamhetsplan (klicka här för att läsa planen för år 2009) och en Årsredovisning (klicka här för att läsa redovisningen för år 2009).

Justitiekanslerns historia m.m.

Myndigheten Justitiekanslern har mycket gamla anor. Ämbetet inrättades redan år 1713 av Karl XII genom en kansliordning som utfärdades i slottet Timurtasch i nuvarande Turkiet, dit kungen hade förts av den turkiske sultanen efter kalabaliken i Bender. Ämbetet var en del av nyordningen för den centrala ledningen av riksstyrelseärenden och kallades vid denna tid för ”revisionsexpeditionen”. Denna leddes av en ”högste ombudsman” vars uppgifter lades fast i en särskild instruktion. Uppgifterna var att ha ett allmänt inseende över ”huru lagar och författningar efterlevdes och huru varje ämbete fullgjorde sin skyldighet”, en uppgift som Justitiekanslern har ännu i dag, låt vara att den återges i en något modernare språkdräkt. Myndigheten fick sitt nuvarande namn år 1719.

En symbol för Justitiekanslerns verksamhet är det heraldiska vapen som finns på myndighetens handlingar m.m. I vapnet återges det lilla riksvapnet flankerat av två tranor. Den ena tranan är försedd med en våg och symboliserar rättvisan. Den andra tranan håller i en sten och är en symbol för vaksamheten – om tranan skulle slumra in tappar den stenen på andra foten och vaknar. Tranorna med sina attribut syftar på Justitiekanslerns uppgift att vaka över att domstolar och andra myndigheter fullgör sina skyldigheter enligt vad rättvisa och lag kräver.

Justitiekanslern hade ursprungligen sin verksamhet förlagd till Stockholms slott. Senare flyttade Justitiekanslern till en av de två Riddarhusflyglarna. Under en tid fanns kansliet i det s.k. Ryningska palatset på Stora Nygatan. Sedan år 1997 återfinns Justitiekanslern på Riddarholmen och sedan år 2007 i de två byggnader som har nämnts tidigare.

Justitiekanslerns huvuduppgifter

Justitiekanslern har i dag ett flertal arbetsuppgifter, vilka alla kan sammanfattas ganska väl under benämningen "statens jurist". Här beskrivs kortfattat Justitiekanslerns huvuduppgifter.

Tillsyn över myndigheterna

Justitiekanslern har i likhet med Riksdagens ombudsmän (JO) tillsyn över myndigheter och deras tjänstemän. Tillsynen har till syfte att kontrollera att lagar och andra författningar efterlevs. Sedan den 1 december 1998 har Justitiekanslerns tillsynsverksamhet begränsats. Justitiekanslern har sedan dess en mer övergripande tillsyn som främst är inriktad på att upptäcka systematiska fel i den offentliga verksamheten. Justitiekanslern bestämmer själv om en anmälan från en enskild ska föranleda några åtgärder. Man kan förenklat säga att Justitiekanslern bedriver sin verksamhet på uppdrag av regeringen med det perspektiv som följer därav, medan JO är företrädare för riksdagen och traditionellt har som uppgift att ta tillvara folkets eller medborgarnas intressen gentemot statsmakten.

Det finns flera begränsningar när det gäller Justitiekanslerns tillsynsbefogenheter. Grundlagen förhindrar t.ex. att Justitiekanslern lägger sig i den dömande verksamheten hos domstolarna och Justitiekanslern kan inte ge direktiv om hur ett ärende hos en domstol eller en förvaltningsmyndighet ska handläggas eller avgöras. Justitiekanslern kan inte heller ompröva beslut som har fattats av andra myndigheter och ändra deras avgöranden i sak något som ibland begärs.

Ombud för staten

En annan viktig uppgift för Justitiekanslern är att vara statens ombud. Denna uppgift innebär att Justitiekanslern företräder staten i vissa rättegångar som rör statens rätt, främst skadeståndsmål. Justitiekanslern är alltid behörig att föra statens talan men ofta ankommer detta på andra myndigheter, t.ex. Skatteverket, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten och Rikspolisstyrelsen.

Frivillig skadereglering

Justitiekanslern har också möjlighet att på frivillig väg reglera vissa skadeståndsanspråk som riktas mot staten. Tanken med det är att avlasta domstolarna uppgiften att pröva sådana mål där det egentligen inte finns någon tvist utan där det är klart att ett skadeståndsgrundande fel har begåtts och att den enskilde har rätt till viss ersättning. De anspråk på skadestånd som Justitiekanslern handlägger är i första hand sådana som grundar sig på att en statlig myndighet har fattat ett felaktigt beslut. I skaderegleringsverksamheten ingår också att besluta om skadestånd i de fall då en statlig myndighets dataregister innehåller felaktiga uppgifter i enligt med reglerna i personuppgiftslagen (PUL). En stor grupp skadeståndsärenden rör ersättning till dem som har varit berövade friheten som anhållna och häktade men som sedan inte blir åtalade eller frikänns av domstol.

Skadeståndsärendena hos Justitiekanslern avgörs på basis av det skriftliga materialet. Den som gör anspråk på ersättning måste kunna påvisa vilket fel som har begåtts, att felet har orsakat en skada för honom eller henne samt styrka att skadan verkligen motiverar den ersättning som begärs. Det finns ingen möjlighet till muntlig bevisupptagning vilket är en begränsning av möjligheterna att pröva frågor som det råder olika uppfattningar om.

Även andra myndigheter har behörighet att fatta beslut i skadeståndsärenden. Skadeståndsanspråk som grundar sig på något annat än att en myndighet har fattat ett felaktigt beslut handläggs av den centrala förvaltningsmyndighet som har hand om det verksamhetsområde där skadan har inträffat.

Åklagare vid tryck- och yttrandefrihetsbrott

Justitiekanslern är ensam åklagare när det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrott, dvs. när det är fråga om otillåtna uttalanden i tryckta skrifter, radio- och televisionsprogram samt s.k. tekniska upptagningar, dvs. DVD- och CD-skivor, videogram m.m.

Justitiekanslern har också andra åklagaruppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den viktigaste är att värna om meddelarfriheten och anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare till massmedierna och att beivra överträdelser av dessa regler. Detta är en viktig del av informationsfriheten och syftar ytterst till att värna vårt demokratiska styrelseskick.

Rådgivare åt regeringen

Justitiekanslern biträder ibland regeringen med råd och utredningar i juridiska frågor. Uppgiften innebär bl.a. att regeringen har möjlighet att ge Justitiekanslern i uppdrag att utreda vissa ärenden. En annan uppgift som bör nämnas här är den omfattande verksamheten med att svara på remisser i olika lagstiftningsärenden.

Tillsyn över advokaternas disciplinverksamhet

Tillsynen över advokatväsendet utövas i första hand av Sveriges Advokatsamfund. Dit kan således en enskild som är missnöjd med en advokat vända sig med sina klagomål. Justitiekanslern får del av alla beslut i disciplinärenden från advokatsamfundet och har möjlighet att klaga på besluten inom fyra veckor från det att Justitiekanslern tog del av beslutet.

Justitiekanslern utövar sin tillsyn över advokatväsendet som företrädare för det allmänna. Det är således i mera principiella frågor som Justitiekanslern kan ha anledning att överklaga ett beslut. En enskild som vänder sig till Justitiekanslern med anledning av ett beslut i ett advokatärende kan alltså inte få hjälp med att få sitt beslut omprövat.

Skydd för privatlivet

Justitiekanslern har rätt att överklaga länsstyrelsernas beslut enligt lagen om allmän kameraövervakning. Detta sker för att ta tillvara det allmänna intresset att det sker en lämplig avvägning mellan intresset av att beivra brott och den enskildes intresse av bibehållen respekt för sitt privatliv. Förvaltningsdomstolarna, dvs. ytterst Regeringsrätten, bestämmer hur denna gränsdragning ska ske på olika områden.

Justitiekanslern har också vissa uppgifter inom kreditupplysnings- och inkassolagarnas områden och får del av vissa beslut från Datainspektionen som har det primära tillsynsansvaret på dessa områden.

Tillsyn över rättshjälpen

Sedan år 2005 har Justitiekanslern från Domstolsverket tagit över uppgiften att bevaka att rättshjälpssystemet inte används på ett sätt som inte har varit avsett. Det handlar bl.a. om att se till att rättshjälp inte beviljas när så inte borde ske och att ersättningarna av allmänna medel till advokater – bl.a. offentliga försvarare – inte överstiger vad som är rimligt.

Publicering av beslut

"JK-Beslut" gavs ut i bokform åren 1981 – 97. Böckerna innehåller beslut och yttranden som Justitiekanslern bedömde vara av allmänt intresse.

Beslut av allmänt intresse fr.o.m. år 1998 finns tillgängliga på Justitiekanslerns hemsida (klicka här för att komma till Beslut).

Ansökningar och anmälningar till Justitiekanslern

Det finns inga bestämda regler för hur man skriver när man vill ansöka om skadestånd hos Justitiekanslern eller framföra klagomål hit mot någon myndighet eller domstol. En skadeståndsansökan bör dock innehålla en beskrivning av vad som har inträffat och varför man anser sig ha rätt till skadestånd. Det belopp som yrkas bör anges, liksom hur det har beräknats. Det är bra att veta att det i de flesta fall fordras att myndigheten eller domstolen har gjort sig skyldig till ”fel eller försummelse vid myndighetsutövning” för att skadestånd ska kunna bli aktuellt.

Den som vill klaga på en myndighet eller en domstol, eller som av någon annan anledning vill att Justitiekanslern ska utöva tillsyn, måste skriva hit och förklara varför. Tyvärr räcker inte myndighetens resurser för närvarande till någon mera omfattande tillsynsverksamhet. Vi koncentrerar oss i huvudsak på frågor om rättssäkerhet, yttrandefrihet, offentlighet och s.k. systemfel hos myndigheterna. Men även inom dessa områden måste vi prioritera hårt, varför de flesta som skriver hit får till svar att Justitiekanslern inte kommer att vidta några åtgärder. En beskrivning av tillsynsverksamheten och dess begränsningar finns i ett dokument, som vi ofta brukar skicka ut tillsammans med svarsbrev. Klicka här för att läsa detta dokument.

För den som har varit anhållen eller häktad och inte har blivit dömd gäller särskilda regler om ersättning. De finns i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, som kan läsas här. För dessa ersättningsärenden finns en ansökningsblankett här.